torsdag 31 maj 2012

Vad bör staten göra?

- en hel del, menar Lennart.






För ett par veckor sedan presenterades Lennart Sjögrensrapport om studentbostadssituationen i landet. Samma dag som statssekreterare Ulf Perbo besökte vår föreningsstämma och berättade om regeringens syn på bostadspolitik och studentbostäder. Dock skiljde sig rapporten och föredraget en del åt. Inte minst vad gäller omfattningen av åtgärder som man menar bör till för att studentbostadsmarknaden att fungera bättre.

Lennarts rapport är intressant läsning, på flera sätt. Det är en gedigen lista med åtgärder han har identifierat för att bättra på tillgången på bostäder och öka produktionen av desamma. Sammanlagt räknar jag ihop det till 57 åtgärdspunkter. På 37 sidor. Det är bra jobbat alltså. 

Dock skiljer sig förslagen avsevärt åt sett till dess omfång och troliga effekt. Åtgärdsförslag som använd sociala medier, bostadskunskap i gymnasiet och skapa ett nytt nätverk, samsas med förändrad fastighetsavgift, ändrad plan- och bygglag och skarpare direktiv till landsting och kommuner att leva upp till bostadsförsörjningsansvaret. Men en sak som är slående när man läser rapporten är den övervikt av åtgärder som Lennart identifierat som bara kan utföras av staten. Så har det inte riktigt låtit när han presenterat utredningen, och så har det verkligen låtit när staten (läs Attefall) kommenterat möjliga åtgärder. 

Om vi bara räknar åtgärderna utan att ranka innehållet är 22 stycken sådana som enbart staten kan genomföra (till exempel ändrade lagar eller direktiv till landsting och myndigheter), därtill kommer 9 åtgärder till som staten är indirekt ansvarig för då det handlar om att statliga myndigheter, som till exempel Boverket och Lärosätena, ska vidta åtgärder. Det är alltså mer än hälften av punkterna och det är inte vilka punkter som helst. Förutom vad som nämns ovan om fastighetsavgift, plan- och bygglag och skarpare direktiv, handlar det om ändrade byggregler, utredningar, fördelning av resurser för att främja byggande och utveckling, samordningsansvar, förtydligade ägardirektiv för Akademiska Hus, ändrade regler kring lärosätenas rätt att äga och hyra ut bostäder, ändrad hyreslagstiftning, etc.

När regeringen talar får man dock ofta känslan av att det främst är någon annans fel, det Lennart kallar ”nånannanismen”.

Kommunerna får dock också en släng av sleven, 13 åtgärder, som främst berör planprocesser och olika typer av prioriteringar inom kommunen, så visst finns det saker att göra också där. Men det är ändå tydligt, staten och regeringen har en stor läxa att göra när det gäller att skapa förutsättningar för en väl fungerande studentbostadsmarknad. Precis som en rad andra aktörer. Men om alla inblandade bara skulle göra hälften av de saker Lennart menar de borde, hade det största lasset legat på staten. 

De delar som Studentbostadsföretagen och branschen i stort efterfrågar finns också till viss del bland förslagen, som förändrad fastighetsavgift, ändrade byggregler och ökade möjligheter för lärosätena att engagera sig i studentbostadsfrågor. Så, uppmaningen är helt enkelt att regeringen sätter sig och läser Lennarts rapport, för det finns en hel del saker att ta till sig.


Kommentar: De resterande åtgärderna Lennart föreslår omfattar en rad olika aktörer som är långt ifrån preciserade i rapporten. Istället är det formulerat i stil med ”Insatser borde vidtas…” vilket inte gör det helt glasklart vem som är menad att utföra insatsen. Därför kan det också vid en genomgång visa sig att det är fler, eller färre, åtgärder som respektive aktör bör genomföra än vad som redovisats ovan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar