Det har varit mycket uppmärksamhet kring visningen av AF
Bostäders 8,8 kvadratmeter stora studentbostad i Lund i veckan. Med all rätta.
Man kan givetvis tycka att 8,8 kvadratmeter är lite väl litet för att bo på,
men det viktiga är den problematiken som bostaden sätter fingret på – nämligen
standarden för hur en bostad ska vara utformad. De byggregler som styr
utformningen av såväl studentbostäder som vanliga bostäder är i princip
desamma. Det finns visserligen några mindre undantag för studentbostäder som gör
att t.ex. köket kan vara något mindre i en studentbostad än i en vanlig bostad.
Men sammantaget gör det att i princip alla studentbostäder som byggts de
senaste åren (ja innan byggandet tvärdog 2009 alltså) har sett likadana ut: ett
rum med kök i hallen på ungefär 25 kvadratmeter. För många passar det säkert
alldeles utmärkt, både pris och storleksmässigt, men inte för alla. När
situationen ser ut som den gör idag med skyhöga byggkostnader som gör att en
nybyggd etta på 25 kvadratmeter får en hyra som den genomsnittlige studenten
inte kan förväntas betala måste det till nytänkande och utveckling av
studentbostaden. Produktutveckling helt enkelt.
Inget passar alla
Givetvis passar inte 8,8 kvadratmeter alla studenter, på
samma sätt som en trea på 60 kvadrat inte heller passar alla studenter, men det
måste ju finnas boende som passar olika typer av studenter. Även om AF
Bostäders experiment nog är i minsta laget även för den mest hugade studenten
belyser det problemet med att regelverket som omgärdar studentbostäder behöver
ses över för att öka möjligheterna till flexibilitet i nyproduktionen och
därmed tillgodose studentens behov och inget annat. Studentbostäder är inte som
vanliga hyresrätter – och ska inte vara det heller. Det är en genomgångsbostad
med begränsad besittningsrätt vilket innebär att den genomsnittliga boendetiden
är två år. Varför ska man då inte få bygga bostäder utifrån de
förutsättningarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar